Semesterlagen

Semesterlagen (1977:480) bestämmer hur semester ska förläggas och vem som bestämmer i vilka situationer. Styrs du som arbetsgivare av kollektivavtal kan det dock finnas andra regler som styr.

Längd på semester

Grundregeln är att en anställd har rätt till 4 veckors sammanhängande semester under månaderna juni-augusti. Arbetsgivaren och den anställda har dock möjlighet att avtalat om att förlägga dessa veckor under en annan period under året om det önskas eller om det finns särskilda skäl till att det behövs göras. Ett vanligt skäl till varför man behöver avtala om att flytta semesterveckorna till annan period kan vara att verksamheten är säsongsbunden.

Arbetsgivarens rättigheter och skyldigheter

Arbetsgivaren är den som har rättigheten och skyldigheten att göra semesterplanering för sina anställda. Reglerna säger också att den anställde måste få reda på sina semesterveckor minst 2 månader innan de inträffar.

En arbetsgivare kan faktiskt tvinga en anställd till att ta semester. Det är arbetsgivaren som har ansvaret över att se till att den anställde tar semester. Dock så gäller inte denna regel för de anställda som inte har betald semester med semesterlön. För dessa personer är det alltså okej att avstå från sin semester.

Med det sagt så är det endast intjänad semester som ger rätt till semesterlön. För att få ihop 4 veckors betald semester måste man då ha jobbat i ett helt intjänandeår. Intjänandeåret pågår från första april till sista mars året därpå. Det betyder att de som börjat arbete den 1a januari 2017 endast hunnit tjäna ihop 3 månaders semester för 2017. Men även om man inte har arbetat ett helt intjänandeår har man som grundregler rätt till samma antal veckor semester, skillnaden blir bara att man inte får alla de veckorna betalda. Man kan också avtala om att få förskottssemester.

Om arbetsgivaren och den anställde inte kan komma överens

Om det skulle vara så att arbetsgivaren och den anställde inte kan komma överens om när den anställdes semester ska läggas är det arbetsgivaren som bestämmer, om inte annat har avtalats. Dock så gäller även i dessa fall att den anställde måste få veta om när denne fått semester minst 2 månader innan semestern infaller.

Så räknas semesterlön ut

Sammalöneregeln

Grundregeln är att de anställda med fast månadslön får sin fasta månadslön samt 0,43 % av den ordinarie lönen för varje intjänad semesterdag i semestertillägg. För de som är veckoavlönade är tillägget per dag 1,82 % procent av veckolönen. En del kollektivavtal kan dock ge högre procentandelar och/eller andra beräkningssätt.

Räkneexempel: Lisa tjänar 25 000 kr i månaden. Henne semestertillägg blir därför 25 000 x 0,43 % = 107,5 kr per semesterdag.

Procentregeln

Procentregeln används som regel för följande personer:

  • Anställda som inte har bestämd lön per vecka eller månad
  • Anställda som har lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del per månad, där den rörliga delen uppgår till minst 10 % av den sammanlagda lönen under intjänandeåret
  • Anställda med varierande sysselsättningsgrad under intjänandeåret
  • Anställda som vart frånvarande under intjänandeåret på grund av anledning som inte är semesterlönegrundande.

Med procentregeln beräknas semesterlönen genom att ta 12 % av den totala lönen som tjänats in under intjänandeåret. I den totala lönen räknas då inte förra årets semesterlön in, inte heller permitteringslön eller ersättning för de dagar som den anställde vart frånvarande.

Semesterersättning

Semesterersättningen betalas ut när en anställd slutar på företaget eller tillsammans med månadslönen för visstidspersonal (personal som endast arbetar i max 3 månader). Den ska först och främst tydligt redovisas separat från lönen. Enligt procentregeln är summan av semesterersättningen 12 % av den totala lönen som tjänats ihop under föregående intjänandeår. Om man vill veta hur mycket man får per dag tar man totalsumman och delar med 25 dagar.

Frånvaro och semesterlön

Frånvaro är en av de faktorer som kan påverka semesterlönens storlek. De former av frånvaro som enligt semesterlagen, med vissa begränsningar, är lönegrundande är bland annat:

  • Sjukfrånvaro på mindre än 180 dagar
  • Frånvaro på grund av arbetsskada
  • Föräldraledighet
  • Ledighet för smittbärare
  • Ledighet för vissa utbildningar så som facklig förtroendeman, skyddsombud, militär- eller civiltjänstgöring samt ledighet för svenskundervisning för invandrare
  • Ledighet för vård av närstående